Florist, javisst!

Inget går som man vill!
Jag är född med otur!

Önskar man hade nån att prata med!!
Nån som kan stötta, nån som orkar lyssna!
Men jag kan inte snacka med nån!
Ingen förstår och ingen kommer fatta!
Jag är så jävla deppig just nu och lyssnar alltid på pepp-musik för att "glömma mina bekymmer" men ibland kommer tankarna ifatt!
Får alltid hålla allt inom mig och hålla tillbaka vad jag känner o tänker!
Vill inte änns gå ut med att jag mår dåligt men jag Måste få skriva av mig!!

Det är klart att jag har en massa som skulle lyssna på mig om jag behövde prata men ingen av dom känns rätt att öppna upp sig för och berätta vad som tynger ner mig.

Allra hälst så önskar jag att jag kunde börja om från noll! Få leva om mitt liv och ändra på allt! Jag tror jag hade varit en helt annan person då och förhoppningsvis en mycket bättre!

Jag skiter i vad andra tycker ommig nu! Jag orkar inte hålla på och ändra mig för att passa in! Tyck jag är tråkig då, gör det! Elr tyck vad som om mig men jag är jag! (Inte för någon har sagt något dumt till mig men jag känner såhär!)

Men grejen e: Jag trodde att allt skulle bli bättre så fort jag drog från skiten till Kalmar, men egentligen så fanns ingen skillnad, allt upprepas bara på nytt, allt är som kopierat. Allt var bara en önskedröm. En dröm om att Kalmar skulle va så mkt bättre, skulle ge mig en nystart på mitt liv men jag gör som vanligt mina misstag.
Byee, kramar från mej.