What you see first will describe your inner state

Då har jag sett ett klipp igen som visade sig stämma väldigt bra. 
Mitt resultat: 
 
Bild 1: Face
Är social, tycker alla personer är unika och intressanta, försöker ta reda på deras sanna personlighet. Försöker se ett helhetsperspektiv och inte låsa fast vid små och onödiga detaljer. Försöker hitta nya lösningar på problem etc..
 
Bild 2: Keyhole
Nyfiken på livet rent generellt, har känslan av att snart få möta det okända men utan att vara rädd för det. Intresserad av en viss person antingen pga av hans personlighet eller för jag känner mig misstänksam över han.Viktigt att prata med personen och bringa klarhet. Rent generellt i denna period av mitt liv är jag mycket för att upptäcka nya ideér, lära mig nya saker och komma ur min trygghetszone. 
 
Bild 3: Musical Note
Jag är i en period nu då det är vilktigt för mig att få uttrycka mig själv på ett kreativt sätt. Kanske via musik eller måla etc.. känns som jag har något att dela med världen. Letar just nu efter något som kan inspirera mig att se världen i nya färger. måste våga öppna mitt hjärta för nya saker. 
 
Bild 4: People
Känner inga stora gränser i livet nu, känner mig självsäker. Har en vision av hur det perfekta livet för mig ser ut och gör allt jag kan för att få det så. När jag vill göra någt så gör jag det utan att övertänka det eller skjuta upp det. Jag är en känslig och snäll person som alltid är redo att hjälpa andra.Social och gillar att träffa nya människor. Jag får andra att må bra över sig sjäva.
 
Bild 5: Man
Jag är i ett förållande och känner ett starkt känslofyllt band med min partner. Jag kan vara stolt över vårt förhållande, vi har lyckats bygga en stark bas av förståelse och tillit att stå på vilket gör vårat band så speciellt.
 
 
Där var mitt resultat, nedan finns testet. Enjoy :)
 

Lycka, harmoni...ja till och med kärlek

 Som rubricerat är det vad jag nu tänker skriva om. 
Musiken startar automatiskt som nog märks nu. Jag har endast lagt in i koden på den första och för att resten ska löpa får man starta dem en och en helt enkelt. Det är ju såklart frivilligt, lyssna eller pausa. Det rer nog vem som helst ut. 
 
 
Det är just lycka jag känner, och vi lägger till förväntan för kommande händelser. Min lilla lammunge och jag räknar ner dagarna nu, snart har vi vårt hem. En ljus och fin trea med inglasad balkong. Äntligen dags för ett nytt kapitel. Äntligen lämna allt gammalt groll bakom och blicka framåt. Så skönt sådan frihet, helt enkelt ren lycka. 
 
 
Sen har vi båten såklart. Livet med båt, att åka ut i vår fina skärgård. det är vad jag kallar harmoni. Håller tummarna för en bra sommar, särskillt på helgerna eftersom jag inte tagit ledigt så mycket, jag sparar min semester till eventuella planer i höst. Men många turer med båten ska vi allt hinna med. Vatten är mitt element, vatten får min energi att gå i topp, jag laddar redan. 
 
 
Sen har vi motorcykeln förstås. Den ska säljas och jag kommer sakna den otroligt mycket. Jag gjorde inget annat förra sommaren och jag tog mitt kort. Men ensam finns inte tiden. Inte när man har hund. Och så var valet lätt, hunden kan jag ha med i båten men inte på hojen. 
Dock kliar det i hela kroppen när jag ser alla motorcyklar som börjar komma ut i trafiken. Än är den inte såld...än kan jag ha chansen att hinna njuta någon runda eller två. 
Och förhoppningsvis kommer det en period i mitt liv igen då jag åter kan njuta av denna typ av frihetskänsla och lycka. 
 
 
 Mitt hjärta har varit krossat javisst har det varit det. Men jag läker och jag har ett driv i kroppen som säger blicka fram, jag är på topp nu och jag mår fint. Jag ska tillägna detta år till att sprida glädje till andra, socialisera mycket och träffa många vänner. Njuta av sällskapet av min älskade hund, spendera så mycket tid jag kan med familjen och jag ska le, le mer än någonsin för det är jag så välförtjänt av nu tycker jag. Det är dags. 
 
 
 
 
Då hoppas jag musiken med lite blandad smak må ha varit till någon belåtelse i alla fall. 
Det är väldigt avkopplande när man skriver i alla fall, när man läser vet jag inte. 

Jag älskar att skriva, men jag har alltid skrivkramp. Jag bara trycker på tangenterna och får se vad som kommer fram, oftast levererar jag absolut ingenting, jag är faktiskt medveten om det.. Men jag har låtit mig själv få slappna av, se fingrarna jobba och höra ljudet ev knapptrycken och det är vad jag vill åstadkomma med min blogg. Så även om texterna känns ihåliga för någon så är det stimulans för mig. 
Och för mitt hjärta talar det jag skriver. 
 
Men nu är det bäst att jag faktiskt ger mig, för ikväll. 
 
Time to go. 

Psykologi i öknen

Jag går genom öknen, stannar till och ser kuben av hård plast liggands i sanden inte mycket större än en tennisboll. Straxt bakom står en stege av trä rakt uppsträckt mot skyn. Det dyker upp en häst snett bakom mig som skrittar stolt och glatt fram och ställer sig nära helt lugn och väntandes. Jag ser blommor snett fram åt höger bara två, tre meter från kuben, inte så många bara några stycken kanske 5-8 stycken. Det dyker upp en storm som kommer närmre och är otäck, den känns hotfull. Jag inser nu meningen med min ökenvandring. 
 
Storleken på kuben är samma storlek som mitt ego. Materialet och graden av genomskinlighet visar hur öppen jag är mot andra personer. Och ju närmare marken den är desto mer jordnära är jag. Avståndet mellan kuben och stegen visar hur nära jag står mina vänner. Och ju stadigare material desto starkare är mitt band till andra. Hästen representerar hur jag ser på min partner eller min ideala partner. Är den tillexempel lugn och stilla är det detta jag letar efter hos en partner. Blommorna representerar min familj. Ju fler blommor desto fler barn och släktingar vill jag ha i mitt liv. Ju närmare kuben de är desto närmare vill jag ha min familj i mitt liv. Stormen symboliserar stress. Om den är nära och känns hotfull har jag för mycket stress i mitt liv. 
 
 
Jag gjorde ett test från en japansk psykolog om min personlighet. 
Det är inte vetenskapligt bevisat att det kan avgöra personligheten men detta stämde otroligt bra på mig. 

Time to go. 


Söndagslugn

Det blåser som attans ute, så pass att det såg lite roligt ut när vi fick vinden bakom oss på promenaden och hunden får sig en regäl skjuts framåt som om någon puttat henne. Lilla tösen. Hon har hunnit vara lite sur på sin matte idag med när jag både badat henne med sitt specialschampo och sedan kammat hennes päls. Det är nämligen inte så populärt nått utav det. 

I dagens blåst är det heller inte så roligt att gå ut och göra något speciellt förutom gå med hunden då såklart. Vi föredrar regn framför blåst båda två. 

Så nu har vi en trivselstund. Jag läser i en av de nya böckerna jag köpt på bokrean, som visar sig otäckt lik mitt liv nu, den tilltalar. Handlar om en kvinna som skilt sig och tvingas flytta till en liten etta, mycket slängs och mycket nytt köps in på kuppen men motorcykeln har hon kvar och en dag i maj får hon för sig att bege sig ut på äventyr med hojen och en vän. 
Nu har jag inte tänk just det men övergripligt är den lik. *blink*

Som sagt sitter jag i den goaste fotöljen bredvid fönstret och hör blåsten, läser boken med en kopp varm te bredvid mig och min underbara lilla hund vid fötterna. 

Låter det tråkigt? Jag tror alla behöver någon form av dessa stunder då och då, jag är nöjd med min. 

Lite städ och tvätta bilen blandannat är sånt jag förövrigt tänkt göra idag. 

Men nu åter till boken, så länge hunden sover. 

Time to go

Universum ger chans

Jag blev testad en gång, men jag lyckades inte då. Det får jag ångra för resten av mitt liv och det är ett klart minne jag aldrig kommer glömma. Det är för svårt för mig att skriva ut men jag sover dåligt de nätter mina tankar påminner mig om det. Därav sömnproblem ikväll. 

Så jag ville egentligen bara skriva en sak här. 

Universum, jag hoppas universum ger mig en ny chans en dag så jag kan försöka få det här rätt. Att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle någon gång igen och har chansen att hjälpa någon. Och hoppas jag klarar det då. Det gör inte något ogjort men det blir åtminstone ett framsteg och en färre händelse av fel och sorg. Det skulle läka mitt hjärta något men aldrig från mitt förflutna. Universum, jag kan inte säga att jag är redo och heller inte om jag skulle lyckas men jag ber att någon gång ge mig en ny chans. Placera mig där och jag ska försöka. 
 
 

skrattredande/Insnöat

Hon väcker han ur dvala, han sitter fast i livet. Utan att veta om det då föräldrar manipulerar dit han, dom vill ju ha det så. 

Hur kan föräldrar ha så svårt att låta sina barn, pojkar, växa upp och stå på egna ben ? Jag trodde det var det som var meningen. 

Att acceptera att han blir könsmogen, att han skaffar flickvän är okej. Sålänge hon är blyg och medgörlig på deras sätt och vis. 
 
Sen träffar han en tjej, hon sticker ut från mängden. Han mår så mycket bättre. Flyttar till annan Stad, växer upp, och mognar. 

Plöttsligt får föräldrarna problem. Motarbetar honom och tjejen så mycket de kan. Vad har de för problem? 

Mina två senaste ex har varit mammas små pojkar, men den senaste var värst. 

Han flyttade ihop med mig och hans föräldrar har bara hälsat på två gånger om året.(När vi fyllt år). De pratade alltid skit om staden och vägrade komma oftare eller följa med och se staden. 

De tjatade alltid om att han skulle komma "hem" var och varannan helg att han inte alltid kan va i Oskarshamn (Hallå inse att han bor där nu), som om det var en rolig bensinkostnad eller ens kul över huvud taget att åka till dem. De tror att jag hållt han därifrån, vilket ökade deras agg, tvärt om, han har aldrig vågat stå upp emot dem och kalla sig för man. Det är i själva verket han som inte velat åka. Trots att de försökt sänka mig så står jag fast och trots att de tryckt ner mig har jag ändå frågat om vi ska åka dit för hans skull, det är han som sagt nej. 

Varje Kalas vi bjudit på när han fyllt år har jag handlat, och lagat och gjort allt så bra.. Det är ju vi som bjuder. Väl på kalaset kom de och tog över mitt kök, tagit plats och tagit med mat och egna grillbestick etc.. Det var ju mammas lilla pojk.. 
 
När vi hälsat på dem så pratar de bara med honom, som om jag inte fanns. De förminskar mig och svarar inte på tilltal, bara ser förbi mig. De pratar bara gamla minnen som jag inte kan ta del av och de förnedrar mitt fina jobb och min känsla för inredningssmak. 
 
Mammas lilla pojke är ju felfri, jo visst. När han misshandlar sin flickvän mentalt när han dricker, då vägrar föräldrarna att se att han har alkoholproblem och de ser mig som en pryd elak tjej som försöker hålla ner hans begär. När han är otrogen så ser de bara ojoj vilken fin bebis vi har., 
(Psykisk misshandel - googla på det för det utstår många stackare och det är lika illa som fysisk). Att fortsätta blunda för det är de sämsta man kan göra)

När det tar slut, satsar de på att snabbt få hem han, baktala mig och lägga ut fjantiga texter på fb om hur fin son de har. 

Lycka till. 

Utan mig går han tillbaka till att supa, umgås i fel kretsar och förstöra sig själv och andra. Till och med läkare har ju sagt att alkohol har förstört hans liv. Krävs det att han super så pass att han råkar ut för en olycka och dör för ni ska se? Inte ens den gången han slog sönder två bilar på fyllan ville ni se. Inte ens när han slagits men det är nog mycket ni inte vet. 

De tyckte aldrig om mig för jag fick honom växa. De tyckte aldrig om mig för han ville flytta ihop med mig. Ni tyckte aldrig om mig för jag visade från början att jag är stark och ni sätter er inte på mig, ni tar inte över mitt hem och ni kräver inte av mig vad jag ska laga till er även om ni fått för er att handla mina ingredienser ni tycker jag ska ha.
 
Stackars pojk, hoppas han sätter ner foten snart, för ni skyddar honom inte, ni förstör hans liv. Han har aldrig lärt sig ekonomi då ni ger han för mycket, utan mig hade han redan varit hos KFM och utan mig om ni inte ger er är det där han kommer hamna. 

Tidigare tjejer han haft vill leva på bidrag. Men dem var okej för dom stod ut med skiten och de kuvade sig. 

Jag är stark och jag är bra, jag vet att jag förändrat hans liv för alltid till viss del.. Och det är bara bra! 
Jag ångrar bara en sak, att jag inte tog ton mot er, men jag är aldeles för snäll, och hävdade mig alltid för hans skull. 
 
 
Något jag lärt mig är att de ofta blir så med pojkar. Flickor ska bara kunna, de ska kunna städa,, tvätta, laga mat och allt för att sköta om ett hem, de ska kunna ringa elbolag, sjukvård, sköta ekonomin etc.. Och det sköter jag jävligt bra. Men pojkar har alltid mamma, och mamma blir åt sidosatt när tjejen hjälper han. Det måste göra ont på en mamma som inte kan släppa taget.. 
 
Han har till och med själv sagt varje dag sen det tog slut, åh vad jag kommer sakna dig du skötte allt hur ska jag klara mig nu? Mina föräldrar fattar inget de går mig på nerverna. De baktalar dig och de vägrar inse att jag valde dig. Det ligger något i det, nu kommer det fram. Han inser själv att de klämmer åt han och han har vaknat ur sin dvala. Snart säger han stopp, och då är det deras fel. Inte mitt för de lärde sig aldrig att barn ska växa opp. 
 

Jag saknar mitt hem men de ska säljas nu, jag har tagit ett steg bakåt för att kunna ta två fram. Jag ska hitta mig ett hem, köpa mig en ny valp (har kvar Mollie) och jag ska må bra. Bara rå om mig själv och leva singel ett tag. Detta ska bli bra. Jag står just nu på det backade steget. Men snart kan jag ta ena foten fram, jag är redo och även att jag mår dåligt nu så ser jag ljuset lysa starkt!
 
Råd till alla brudar där ute som kämpar med insnöade och speciella svärföräldrar: Säg ifrån ! Deras son kommer uppskatta stödet även om deras agg hamnar mot dig.. Vad bryr du dig ? Varför strävar man som tjej så efter att vara omtyckt av dem? Släck ner de tankarna och stå upp för dig själv. De är inte dom som ska gilla dig, du och han ska tycka om varandra och dom har inget att säga till om, det är bara skratta dom rakt upp i ansiktet då han väljer dig. Dom känner han inte ens längre dom bara tror det, ingn känner han bättre än du. 
 
Ett annat råd: Blir du av någon form misshandlad. Sluta ta på dig skulden. Jag har flytt mitt hem så många gånger och kommit tillbaka, nu tog jag steget för gott. Som sagt ett steg bakåt för två framåt! Det är värt det. 
Och är han otrogen, Stick ! En gång otrogen alltit det, en gång elak alltid det..

Ge aldrig en ny chans du är värd så mycket mer. Jag kommer må bra att va singel, och det lär dröja innan jag vågar släppa in någon i mitt liv igen för det har satt sina spår. 
Det var även han som var SJUKLIGT svartsjuk och minns att jag en gång sa till han: "Det är oftast den som är den svartsjuka som har något att dölja". Men jag vart så jäkla godtrogen fast det sedan visade sig stämma. 


Jag har självklart massor av bra minnen och mitt i allt så är han fin! Men det räcker inte för mig och nu känner jag mig fri. Alla har sina brister så självklart har vi haft det bra ihop ooch han har försökt kämpa med sina brister då han vet om dom och bara det är ett stort steg. Egentligen inte det detta handlar om, vi skildes som vänner ville skriva av mig om hans föräldrar istället.
 
(Han mormor och farmor såg mig! De var underbart. Jätte fina kvinnor som berömde mig och tyckte jag var bra. Och jag tyckte om dem! De var så fina och kommer sakna dom. Men ju bättre ifrån mig jag gjorde desto mer ett hot blev jag för föräldrarna) 
Hoppas de släpper taget någon gång.. För hans skull och för nästa tjej. 
 
Time to go

Jag hinner inte med men det är jag som gasar.

När tog livet vändning? När skedde övergången från stapplande, oskyldigt barn med all tid i världen till stress, stress och stress.. Smög det bara på kanske. 

Jag älskar mitt liv men det är långt ifrån lugn och harmoni. Jag börjar inse att jag blivit som min mamma, jag ska vara överallt, ställa upp hela tiden, hinna med min familj och hinna med mig själv. Frågan är bara hur hon har lyckats så bra. För jag känner mig snurrig. 

Jag stannade precis upp och kom på mig själv med att jag lever vecka för vecka i min planering. 
Varje vecka tänker jag, hur ska jag hinna allt.. jag ska hinna det och det och det och det. De går ihop sig, javisst brukar jag lyckas. Men jag har nu insett vad jag inte hinner med.
Jag hinner inte med en lugn stund, jag har insett att min älskade lilla hund blir åtsidosatt. Hunden får bara de promenader hon måste ha, hon får inte all den uppmärksamhet hon behöver med lek och daglig pälsborstning och regelbundna bad för sin allergi. Jag vill ge henne denna tid men de skjuts hela tiden framåt. 
 Min sambo brukar säga att jag stressar för mycket, att jag ställer upp hela tiden, att jag ska lära mig säga nej, att jag tar med mig jobbet hem...att jag inte hinner med honom och nästan ibland undrar om jag ser honom. Han kommer då och då med ideér som: vi borde ta in på hotell i helgen eller vi kan väl åka ut med båten på en längre tur och ta med mat. Jag lyssnar men jag hör han inte, allt känns så avlägset. Han ser mig bättre och klarare än jag. 

På sista tiden har det varit så mycket att jag inte ens hinner med vårt hem. Jag som inte tål en enda liten dammtuss, jag städade och fejade jämt förut, nu sker det när jag verkligen inte står ut mer, vilket nog betyder att det är lika dammigt som i ett normalt hem, och städningen sker slarvigt. 
 
När jag nu stannat upp så ser jag min mamma, hon har slitit och hon har lyckats med allt hon åttagit sig och hon är bäst på hela jorden. Men, hon har glömt sig själv och för det är hon trött och sliten. Hon är fortfarande som förut, ger 110% av sin tid och energi. Men de syns i hennes ögon, hon är trött nu, hon ringer då och då och har gått och lagt sig otroligt tidigt. Hon är trött nu och hon förtjänar att vara det men hon borde inte behöva vara det. Precis som Jon ser mig, så ser jag henne. Jag försöker bromsa henne med men hon gör som jag, det skjuts undan. 

Jag älskar mitt jobb, jag bara är sån som person, jag tar med mig jobbet hem. Att sitta med i olika föreningar etc.... det är sån jag vill vara, jag vill ha mycket, jag vill lära mig allt jag kan och jag vill engagera mig i saker. Men när mc-körning, båten, hunden och sambon etc... känns som stress att boka in, att jag inte känner jag har tid fast det är något jag vill ha tid för... då har det gått för långt. 

Prioritera är jag bra på, och pussla så jag ska hinna.. Men det är dags att prioritera om. 
Jag startade idag. Efter jobbet började jag skriva här lite sen gå med hunden (dock liten och snabb promenad) sen köra mc i två timmar och sen hem och duscha hunden som gick först sen ut på en längre kvällspromenad och sen borsta hennes päls som jag faktiskt tar mig lite tid till nästan dagligen nu. Och nu sitter jag och skriver igen. 

Jag har insett nu att det är dags att prioritera om. Inte sluta något av alla mina måsten, bara försöka få in lite tid där emellan. 
 
Min fina sambo är ute på jobb och sover borta, vilket han gör en natt till denna veckan och under tiden har jag några timmars styrelsemöte framför mig och handla inför helgens fest och förbereda. jobba och köra mc med såklart. Men mellan detta och en del mer saker så ska jag prioritera min hund som jag älskar och som jag vill och ska spendera mer tid ihop med. Och min sambo som sover borta ska få världens bästa födelsedagsfest och sedan födelsedag, det ska jag se till. 


Dags att tänka på här och nu. Att prioritera in mer jag mår bra av och försöka slappna av. 
Många undrar om det inte är dags för barn snart, jag som är så barnkär. Men det passar inte in just nu, det passar inte min livsstil. Ibland undrar jag om ens hunden passar in i min livsstil fast jag ser till att hon gör det i alla fall. Tur för mig, så är min Jon så underbar och stöttande, även att han testar bromsa mig då och då så förstår han hur jag är och hur jag vill vara och han finns där för mig så mycket han kan. 
Jag hinner knappt visa det men han ser min uppskattning, det är en underbar sambo. 
 
Jag har inset nu.
Jag hinner inte med men det är jag som gasar. 

Time to go. 

 
 

Tung luft

Flocken är orolig, det vilar tung luft över dem och ingen orkar lyfta, allra minst giraffen, lyfter en så tyngs andra ner det har lejonet testat. Zebran har känt den tunga luften, den omringar dem. Zebran sticker upp huvud och axlar i springorna och håller humöret uppe, är glad, försöker lätta på stämningen även att det känns hopplöst, får ändå inte med mig någon upp till den friska luften.

Zebran ser ur perspektiv hur alla är och mår, denne vill hjälpa men det går inte. Inte utan att själv falla. Även zebran vill kunna ryta som ett lejon men det går inte utan börjar lära sig djurens ceder istället, att rädda sig själv. 

Alla klandrar lejonet och lejonets ståtliga fasad faller samman. En i flocken är farlig, farlig för ingen vet var den står och det beror på att den ende inte väljer sida, det är zebran. Försöker lejonet rädda upp och simma i land med hela flocken så vänder sig flocken mot lejonet. Alla utom en, zebran som inte väljer sida. 
 
Stackars lejon, så missförstådd och hjälplös men ändå i tvång att leda. 
Giraffen sträcker sig efter flocken, famlar i ovisshet, vågar inte ta för sig eller vill inte. 
Noshörningen vrider sig i ilska och attackera är dess bästa försvar. Tror den, med det löser aldrig något. 
Zebran trivs i flocken och verkar vara den som mår bäst, är immun än så länge mot de andras smitta. Håller sig neutral, försöker inte klättra men inte heller falla, zebran håller sin mark, trots oro. 

Allt beror inte på lejonet, flocken har ändå ett ganska bra lejon. Flocken har interna problem men som tystas ner. Kanske på grund av rädsla att allt ska bli värre. Men zebran tänker att det kanske måste bli värre för att sedan bli bättre, men att stå ut med en noshörnings attacker ensam gör ont, noshörningen är bra man vill va vän med den så även en zebra backar. 

Den tunga luften håller i sig. Alla stampar på sina ställen och klagar, ingen ser vad lejonet försökte göra men zebran tror ändå att lejonet valde rätt väg, det var bara för tidigt för den trångsynta flocken att följa. 

Största problemet är egentligen att sorterna i flocken är för olika, de förstår inte varandras språk. Och med en vildsint norhörning som dundrar fram går det inte att prata sans med när man talar ett annat språk. 

Tung luft, ett problem man inte ser, men det känns...



Jag tycker bruden ska ta och kliva ner ett trappsteg

Vad händer med folks personlighet när det vankas bröllop.
Brudgummen gör allt för att bruden ska bli nöjd, han glömmer nästan bort att han själv faktiskt ska gifta sig. 
Bruden intar en högtfärdig roll och förväntar sig att allt och alla ska sänka sig under henne, allt ska handla om henne och alla andra tillhör mängden. 

För mig handlar bröllop om att leva med den man älskar och genom det följa en fin tradition. 

1. Det är lika mycket brudgummens bröllop som brudens
2. Lite ödmjukhet från brudens sida kan göra bröllopet sagolikt, inte exempel en klänning. 
3. Välsignelse från anhöriga för giftermål kanske inte skulle vara så dumt att införa.

Att säga:
Får jag göra din bukett, jag vill göra din bukett, skulle jag få göra den? = Totalt uteslutna frågor! 
En brud på ett bröllop är ingen drottning och ska inte behandlas som en, vill hon ha hjälp ska hon be om det!

Vill hon åka fint och ha folk som ställer upp runt om, då ska hon be om det och absolut inte behandla dessa gäster som övriga/mängden/en del i att få ihop ett antal. Dessa människor är en form av huvudpersoner med för att få ihop en helhet med bröllopsplaneringen. Dessa människor har det oftast väldigt stressigt och har mycket att styra upp ÅT brudparet, så de endast behöver lägga tiden på frisör, kläder etc. Närmast anhöriga till brudgummen tillhör inte mängden och det borde en brud lägga på minnet. 

För mig ska bröllop vara något vackert, det betyder inte i utseende, utan i gemenskap, kärlek, energi och själ. 

Vad bruden glömmer är att bröllopet varar i en dag, resten av livet går hon tillbaka till att vara en vanlig Svensson. Självklart vill hon göra bröllopet ståtligt då, men om hon vill att andra ska prata om hur fint och roligt det var den enda dagen så kanske hon ska se till att dra ner på sitt ego. 

Hur många har inte gift sig före henne? Hur många gifter sig inte samtidigt och hur många gifter sig inte efter. 
Absolut ska bröllopet vara vackert, oförglömligt och lyckligt. Absolut ska huvudpersonen glänsa och vara centrum och lycklig. Men absolut borde bruden ta och kliva ner ett trappsteg och minnas att folk ställer upp för att detta ska bli lyckat och då begär dessa en sak tillbaka, det kallas ödmjukhet. 

Time to go. 







 
 
 
 

2016-03-06

Hittills har 2016 börjat väl känner jag. 

Förutom en tillsvidareanställning..

...så har jag äntligen (och redan) kommit först i kön i båtklubben och vi har fått en egen båtplats. En sån trygghet att veta att vi får i båten i år igen utan att behöva fråga runt om vi får låna i andra hand av någon. 

Jag har dessutom gått med som styrelsesupplenat i bostadsrättsföreningen, gått med som revisor i unionen på jobbets klubb och nu är man då medlem i båtklubben. 
Jag tycker det är kul att engagera mig och lära mig så jag är så nöjd så!


2015: 
- Åkt på crusing för första gången, blev ett par ggr.
- Varit på julfest med jobbet för första gången. 
- Blivit hundägare
- flyttat ihop med min sambo
- Köpt min första båt
- Köpt min första husvagn
- Bott på hotell (3 ggr)
- Uteximinerat från högskolan som Affärsinriktad redovisningsekonom
- Ätit på badholmen.

Allt detta och mycket, mycket mer.. 

Vi får se vad mer 2016 bjuder på. Förutom allt jag redan rabblat upp så finns det en hel del på gång. 

Time to go

2016-02-03 Uppdatering

Efter mitt senaste inlägg jag nyss satt och läste så måste jag ju bara dela lite lycka:

Jag gick inte ens arbetslös i en vecka utan fick jobb på Be-ge Personbilar AB /Lastbilar AB i Oskarshamn, 10min gångväg hemifrån. Underbart.
Jag har också fått min efterlängtade Tillsvidareanställning! *Happy face*

När det kommer till mc kortet så har jag såklart inte tagit det än, säsongen är inte redigt igång ännu.. men jag har tagit tag i teorin och genom att skriva här så pressar jag mig själv till att boka teoriprovet.

I övrigt så fortsätter allt vara på topp.
Känner att jag sakta men säkert når fram till alla mina mål ett efter ett. Och envis som jag är så kämpar jag på mot nästa. Time to go.

2015-08-11 Det här har hänt:

Hej! Mitt senaste inlägg var 2014-10-17 och nu är det dags igen. 
Så otroligt mycket har hänt. 

Jag har tagit min högskoleexamen som Affärsinriktad Redovisningskonom. Jag har sammanlagt, varav praktik och sommarjobb, arbetat på Smålands Motor i Kalmar och Bilkompani Kalmar i 6 månader. De har för tillfället inget anställningsbehov så i månadsskiftet är jag tillbaka helt motvilligt på ruta ett: Arbetslös. Uscha! Menjag söker jobb redan och jag har alltid äldreomsorgen att stötta mig mot under tiden. Men en tillsvidareanställning är efterlängtad nu!

Vad har mer hänt? Jo, jag tar träffat min fina sambo Jon. Vi har flyttat ihop i en bostadsrätt, 3:a, som är mitt paradis. Vi har en underbar liten hund, vi lever lyx i att äga ting tycker jag. bilar, husvagn, hoj, släp... Och för knappt en månad sedan så köpte vi oss en båt, en Utter 560 ht båt. Och massa underbara utflykter på sjön har vi hunnit trotts att vädret varierat så. 

SÅ neagtiviteter i mitt liv just nu: 
- Ingen tillsvidareanställning
- Inte tagit hoj kortet än. 

Positiviteter: 
- Allt annat. 

Jag är en lycklig rödtott och jag ska nog få alla pusselbitar på plats så småning om. Skam den som ger sig. 
Time to go !



Pliktfri helg, jag fick som jag ville!

Helgen vecka 38 - Jobbade, lekte med barn, och äntligen var det dags för överraskningspartyt för Karin. Kidnappning o partyt blev kanon!! Ja hamnade visst på puben med fast jobbade dagen efter, allt i sin ordning.

Vecka 39 - Storstädning o rensning av garderoben på en ledig dag. Körde i spöregn och vindrutetorkarna la av. De vart så otäckt, så Fredde fick komma o hämta mig och jag fick dumpa bilen. Dagen efter blev jag skjutsad till min bil som jag kunde köra hem. Blev bjuden på fika hos Danne o Elsa och så satt man barnvakt åt Gustav. 
Tjejkväll i stan ledde till massa inköp och stötte ihop med massa härligt folk. 
Just de jobbet ringde och ville jag skulle gå en introduktion på ett annat ställe också så jag kunde önska fler pass. Dock en otroligt dålig timing. Min LIA period v.41-48 gör det ganska omöjligt för mig att jobba. Så får se hur det blir efter det. 
Helgen spenderades i LA, alltid lika kul. 

Vecka 40 - Fikat me Linda och annars bara pluggat. Tentan på Fredagen och tja, mina tentanerver spökade som vanligt, jag kom en timme för tidigt till tentan. Men Nu har man fått resultatet iaf, och en poäng från full pott är man garanterat nästan nöjd med. Efter tentan gick man och åt me Linda. Sen hoppade man på en buss till Nybro för att äntligen träffa Nybrobruden. Vi hade en toppen dag. Sen bar det av till Sandra i Kalmar för tatueringsmässan på kvällen. Haha man kan lugnt kalla det för en spännande kväll och jag är så nöjd med mitt fix på en tidigare tattoo. Somnade halv 6 på morgonen. 

Vecka 41 - Första veckan på LIA:n och man kan lugnt kalla det för rivstart. Men jag trivs. Känner bara att jag har så otroligt mcyket att lära. Torsdagen efter jag slutat bar det av till nybro igen för att träffa en annan vän. Fredagen hoppade man på fel buss och blev lite sen till LIA:n men de gick fint som tur va. Efter LIA:n kom Freddis hit. Vi stack till Kalmar för att se Dracula premiär på bio. Helt okej film sen bar det av till LA. 
Lördagen kom man hem nån gång på eftermiddan, gick med mormors hund som jag lovat och sen snabbt städa innan en vän spontant kom förbi och stannade till spöktimmen. Söndagen blev det att fika i Högsby med nära och kära och ännu ett besök av vännen som drar vid spöktimmen. Hmm, creepy?

Vecka 42 - Praktiken på måndagen. Sen ledig på tisdagen för att ta min lilla sköldpadda till läckeby för sin manikyr. Allt gick bra och när vi kom hem gjorde jag ett gympass på kvällen. Äntligen var så länge sen ja va på gymmet nu. Men oturligt nog så blir man ju sjuk på det. Så i tre dagar har man bott i sängen lite sådär halvdöd. Hemskt jobbigt, från att ha haft så otroligt kul den sista tiden så känns de som man inte har något liv. Och sen andra veckan på LIA:n med vart också typiskt, jag har inte tid att va sjuk och jag vill inte heller. Blir ju deppig för tusan av att ligga här. *Suck*!

Därför jag skriver så himla mycket, för att fördriva tid. Men när jag tänker tillbaka och skriver dethär så inser jag att jag haft 4 pliktfria helger nu. Tänka sig, från att inte haft nån så fick jag vad jag bad om. Och förbannat bra helger har de vart me. Den här går väl lite till spillo nu men jag är så nöjd endå. Får tänka tillbaka på allt kul i väntan på att tillfriskna. Time to go 


...........

Ja har umgåtts me Fredde, Lekt me Gustav, Gått i skolan, Lärt mig spela schack (eller jag har fått tre lektioner hitttills), Levt mycket på  skräpmat, Grillat, Varit barnvakt åt Gustav, sett på fotboll, fikat mycket på stan, betalat av det sista på min hoj guttans. Tja massor har hänt.

Förr förra helgen sov man i LA och förra veckan sov man en natt i Kalmar. Igår till idag sov man också över i Kalmar, det kom sig lite spontant att stanna kvar. Jobbade i tisdags och ska jobba imon, härligt!

Har precis umgåtts några timmar me Elisabeth (kusinen) och mormor. Ja har hjälpt henne lite me teorin. 

Massa rolig har hänt och samtidigt som jag vill skriva så orkar jag inte. Detta är en dålig dag. 


 

Jag är här fast jag inte vill. Detta är den plats som gör mig bitter. Jag blir inte accepterad här. Blir ignorerad och tagen förgivet. Jag glöms bort. Folk talar inte till mig, dom pratar över mitt huvud och jag får själv dra slutsatser. Jag blir läxad i saker som om jag var ett litet barn. Jag självömkar kallas det, när jag försöker sätta ner foten och säga "här är jag". Talar jag i vanlig ton, blir jag misstolkad eller inte hörd. Talar  jag med ilska och visar att jag är upprörd så trycks jag ner ännu mer. Detta är den plats som gör mig bitter. Jag är osynlig här och inte alls accepterad. Jag vill inte vara här. Men inom ett år ska dom få som dom vill. Jag ger upp nu, jag räcker ändå inte till. 


 

Snart så, snart försvinner jag!




Tack till Linda & Fredde, godingar!

Tried out my newbie English spelling

Glory ledas to enemies, jealousy, and pain for everyone. I can see why so many choose to stay in the background. Even if they are amazing people and have the right to show it to the world, they stay put in the rest of the crowd. 
 
How many out there are special? I think everyone is, in one way or another. Some of us hide it. Some of us can't wait to let it out. And some people don't even know it themselves, they need a push in the right direction to find out their specialties. 
 
What however is amazing, in my opinion, is the ones who know they are unic at something but they choose to hide it on purpose. Because who cares what other thinks? The point is that you know for yourself and that you can feel proud about it. Without the glory.

Pliktfria helg, är du på väg snart?

Alla helger den sista tiden. Har varit fullbokade med jobb och hundvakt o tja massor.  Skolan startade igen i onsdags och torsdags och man kan lugnt kalla det för mjukstart. Satt båda dagarna på ett fik och tog 12:30 bussen hem. Sen jobbade jag i fredags(igår) och satt barnvakt på kvällen. 
 
Nu bor man åter igen i huset och har hand om Bella. Satt barnvakt 3 timmar idag innan jag åkte hit. Och nu har Bella och jag precis busat och brottats på golvet, jag vann! Går inte riktigt se vem som är vem just nu för jag är lika mycket täckt av hennes päls som hon själv. Men mysigt är det. Dock är jag lite sugen på en plikt fri helg snart. Behöver få en jag med utan måsten och utan att ha lovat en massa. Så nästa helg har jag bestämt mig för att äntligen åka till min goa nybrobo som jag fått skjuta upp så länge! 
 
Vågar inte skriva mer om det nu ifall jag i så fall åker på ett ''måste''. Men jag hoppas planen går vägen. 
 
Time to empty the pantry and let the dog rest before the next round.

kortfattat till minimum

Sov länge idag, inte så konstigt..
Sen var det bara att göra sig i ordning och så innan man skulle fira Elsa 20 år. Grattis!!! Efter det följde man med bror hem för att gå med Bella och sen vidare för att se Karin spela fotboll.. Japp det stämmer. Jag såg en halvlek. Fast vi turades om att springa med Gustav och att sitta och se matchen med hunden så de var en snabb halvlek. Tror det är det jag har att skriva om idag som kan vara kul att minnas. 

Alkoholfri Carlsberg

Jag börjar ett nytt liv nu med nya rutiner och....... nej, nu hittar jag på i massor här. 
Jag tog med mig mamma och mormor och körde till kalmar idag. Det blev en heldag. Jag tänkte att nu när det inte blev någon resa så får man ju hitta något annat att slänga pengarna på. Jag shoppade loss och är riktigt nöjd med alla köp. Använde även ett presentkort också, haha första gången jag lyckas med det. Man ska inte ge mig presentkort även om jag önskar det, det kommer aldrig till användning. Jag handlar i butikerna alltså men jag glömmer bort dem. 
 
När man kom hem så blev det lite café the paris, smaskens. Och så en alk.fri öl då eftersom man agerar taxi ikväll. Fast den e god i alla fall så den får duga. Time to go 

Dubbla grattis

Råkade visst ta mig lite sovmorgon idag, till 11. Jag skulle ha två varma smörgåstårtor klara till 13. Så det var bara att sätta igång. Min far fyller år och jag sitter just nu och leker med hans present, en samsung galaxy tab 3 platta. Brorsans tjej fyller 20 idag med men hon får vänta lite med presenterna. 
 
Nu är första stunden på dygnet då man kan sätta sig ner bara, sugen på lite kaffe eller te och absolut att se på prison break. Spännande nu, kunde inte sluta titta inatt, därav min försovning. 

Kvällsmys

Bella och jag är nyligen hemkomna från ett arbetspass. Alla älskar henne, både boenden och personal. Nu visade det sig att jag ska jobba 7-16.30 imorgon. Blir att gå upp tidigt för en morgonpromenad sen får jag ta med Busan till jobbet igen och sen be någon hämta henne. Vill inte att hon är ensam så länge och särskilt inte när jag är hundvakt. Men nu blir det att mätta magen, se i alla fall ett avsnitt av serien med Busan till sällskap och sen sova några timmar. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0