Florist, javisst!

Måste lära mig att slappna av. Men jag hänger med huvet först. 
Jag känner all stress fylla mig. Jag känner nya sår öppna sig. 
Har jag levt hit, så överlever jag det här med. 
Det är vad jag intalar mig. På vägen. 

Ska hinna så mycket på bara några få dagar. 
Ska åter igen till nya ställen. Min kropp ärras.

Vill bara stanna upp, ta en paus. 
Jag måste hitta ett lugn. En ny plats. 

Jag känner smärta som får mig att darra. 
Mina tankar är spridda som regn innan det når asfalt. 

Till slut ska det klungas ihop på nytt. Som så många gåner förr. 
Men just nu hänger jag i luften. Det känns tungt. 

Fånga mig..