Florist, javisst!

Varje gång vi träffas vill jag krama om dig och aldrig släppa. 
Jag vill känna dina armar runt mig.

Det är en fin dröm.
Men du har blivit så stel. 
Kanske inte intresserad mer. 

Men endå finns en spänning där när vi ses. 
Jag blir lugn och trygg av dig. 
Det är som att du fångar in mig i din aura. 
De där ögonen gör mig nervös, får mig säga fel saker. 

Varje gång vi ses så har min kropp bara två val. 
Stelna till på avstånd eller rusa fram mot dig. 
Första alternativet är det aktuella. 
Det har jag gjort varje gång. 

Jag var nära på att rusa mot dig en gång. 
Stoppade mig själv men det var knappt att jag hann. 

Tror du nästan märkte kriget mellan min kropp och mitt förnuft. 
Sen dess har jag förberett mig. 
Jag gör mig redo innan vi ska ses. Ser till att kroppen lyder mina regler. 
Vill trotsa men står hittills fast. 

Om du bara visste hur mycket jag vill släppa all kraft, slänga mig fram i ett kast. 
Hoppas du fångar mig.