Som mitt smeknamn en gång var: The Thunderstorm
Vaknade inatt, två timmar efter jag somnat, av en smäll som verkade ha vibrerat hela byggnaden. En ilning längs ryggraden för jag rycker till så hastigt.
Sen låg man där vaken och rädd för ovädret som aldrig förr. Gång på gång lyser rummet upp, gång på gång kommer smällen tungt. Och åter igen kom jag på mig själv, varför inte sluta darra och hämta kameran. Måste jag va så rädd?
När jag låg där vaken kom jag faktiskt att tänka på tipset jag fick av en rumpestump i ett tidigare inlägg. Men nejnej, inte för att testa det! Inte själv! Men funderade på om någon kunde sova i dessa smällar och om den rumpestumpen var vaken... Tja, jag tvivlar på att ens han var helt lugn och avslappnad en natt som denna.
Sen låg man där vaken och rädd för ovädret som aldrig förr. Gång på gång lyser rummet upp, gång på gång kommer smällen tungt. Och åter igen kom jag på mig själv, varför inte sluta darra och hämta kameran. Måste jag va så rädd?
När jag låg där vaken kom jag faktiskt att tänka på tipset jag fick av en rumpestump i ett tidigare inlägg. Men nejnej, inte för att testa det! Inte själv! Men funderade på om någon kunde sova i dessa smällar och om den rumpestumpen var vaken... Tja, jag tvivlar på att ens han var helt lugn och avslappnad en natt som denna.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är sådant man inte ska sova förbi. Det finns inte mycket bättre:)
Svar:
Åsa Lindblad
Trackback
