Verklighetsbaserat
Vi samlades och gick ut på gatan. Vissa rullade ut det var mycket smidigare så slapp man använda benen. Sen satte vi oss i bilarna. På vägen fick man lyssna på frågan om vart vi skulle om och om igen. Och svaret tjatades ut så det lär jag drömma om.
När vi väl var framme så var det dags att åka båt. Holger låg snällt och flöt i väntan på oss. Jag tror alla tänkte samma tanke, "det skulle ju bli regn idag men vi hade visst tur med vädret endå". Iväg for vi på sjön och mysigt hade vi. Kaptenen släppte ratten och Holger höll ändå kurs. Vilken lydig båt. Kaptenen ställde sig brett isär med benen och rörde sig i sidled för att gunga båten. Han trodde vi skulle bli rädda men istället frågar Pladdermaja om hon ska hjälpa honom. Pladdermaja tog även över som personlig guide och historieberättare på färden. Tröttmaja sov under färden, då och då frågade jag henne om hon sov men hon öppnade ögonen och gjorde klart för mig att hon bara blundade. Jag instämde för fridens skull men hon sov.
Senare när vi närma oss land igen så fick alla åka med enda fram, vi slapp ringa räddningstjänsten för att slippa simma sista 10 meterna.
När vi sen satt ute och åt gott så kommer regnet. Vi flyr in i stugan. De som valt att använda fötter under resan drog det kortaste stråt. De fick rulla dem som hade hjul och på så sätt bli blötast.
Senare blev det fika. Tjejen som bakat tvingade i mig mer och mer trotts att jag var mätt. Hon gödde mig så jag kände mig rund.
Senare så trotsade vi regnet och gav oss ut igen. Vi samlades allihop under ett stort träd. Invirade i filtar så var det ändå ganska mysigt trotts blötan. Fram till åskan då, jag vart lite skakis men pladdermaja höll min hand.
Vi väntade och väntade, bilarna skulle hämta oss. Pladdermaja blev otålig och tyckte vi kunde sno en bil som stod parkerad en bit bort. Men vi övertalade henne att låta bli. Hon frågade även om vi skulle springa hem men vi andra tyckte vi kunde ta bilarna. SÅ hon sprang och vi åkte. Ne, så var det inte, vi övertalade henne än en gång.
När vi väl var framme så var det dags att åka båt. Holger låg snällt och flöt i väntan på oss. Jag tror alla tänkte samma tanke, "det skulle ju bli regn idag men vi hade visst tur med vädret endå". Iväg for vi på sjön och mysigt hade vi. Kaptenen släppte ratten och Holger höll ändå kurs. Vilken lydig båt. Kaptenen ställde sig brett isär med benen och rörde sig i sidled för att gunga båten. Han trodde vi skulle bli rädda men istället frågar Pladdermaja om hon ska hjälpa honom. Pladdermaja tog även över som personlig guide och historieberättare på färden. Tröttmaja sov under färden, då och då frågade jag henne om hon sov men hon öppnade ögonen och gjorde klart för mig att hon bara blundade. Jag instämde för fridens skull men hon sov.
Senare när vi närma oss land igen så fick alla åka med enda fram, vi slapp ringa räddningstjänsten för att slippa simma sista 10 meterna.
När vi sen satt ute och åt gott så kommer regnet. Vi flyr in i stugan. De som valt att använda fötter under resan drog det kortaste stråt. De fick rulla dem som hade hjul och på så sätt bli blötast.
Senare blev det fika. Tjejen som bakat tvingade i mig mer och mer trotts att jag var mätt. Hon gödde mig så jag kände mig rund.
Senare så trotsade vi regnet och gav oss ut igen. Vi samlades allihop under ett stort träd. Invirade i filtar så var det ändå ganska mysigt trotts blötan. Fram till åskan då, jag vart lite skakis men pladdermaja höll min hand.
Vi väntade och väntade, bilarna skulle hämta oss. Pladdermaja blev otålig och tyckte vi kunde sno en bil som stod parkerad en bit bort. Men vi övertalade henne att låta bli. Hon frågade även om vi skulle springa hem men vi andra tyckte vi kunde ta bilarna. SÅ hon sprang och vi åkte. Ne, så var det inte, vi övertalade henne än en gång.
Till sist kom en bil och vi åkte. Väl tillbaka så insåg vi att vi glömt halva truppen. Så en timme senare sågs vi igen så ingen större skada skedd. Förutom att de var dyblöta då och vi torra.
Slutsats:
- Pladdermaja var resans underhållning.
- Tröttmaja sov.
- Till nästa gång så håller truppen ihop.
- De som är smartast tar hjulen med sig.
Jobbat 9 timmar utan rast idag. Men vi hade en rolig utflykt. Texten förstår bara de som var med på resan för andra är de bara konstigt. Ne nu är jag trött. Time to go.
Slutsats:
- Pladdermaja var resans underhållning.
- Tröttmaja sov.
- Till nästa gång så håller truppen ihop.
- De som är smartast tar hjulen med sig.
Jobbat 9 timmar utan rast idag. Men vi hade en rolig utflykt. Texten förstår bara de som var med på resan för andra är de bara konstigt. Ne nu är jag trött. Time to go.
Kommentarer
Trackback
