En spark i rumpan

Vad jag ogillar mest är att endast stå och stampa.
När man står osäker utan svar och utan riktning.
Någonting måste hända känner jag.
Men det gör de nu, det känns som min svacka börjar dra.

Så skönt att veta vad man vill.
Att få fäste och trycka till.
Jag får upp min fart och jag vägrar stanna.
Jag har hittat strålarna. Nu ska jag bara nå solens hjärta.
Det hettar till.
Men inte av ilska och frustrering.
Utan glöden av beslutsamhet.

Vissa strålar når jag inte än.
Men på vägen fram ska jag fånga dem.

Jag ska försöka att inte vackla.
Inte den här gången.
Finns så många som tror på mig nu.
Folk som inte ens känner mig fullt ut.
Jag ska inte svika er.
Jag ska inte svika mig själv.

Nu jävlar ska jag släppa lös min eld.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0