Med tiden

Jag saknar den du var. 
Men du förändrades likt som jag. 

Min resa hittills har vart lång, inte många känner igen mig längre. 
Ändå skyller jag på dig. Att det var du som ändrades.

Vi blev olika vi två. Jag saknar tiden då vi var små.
Undrar om allt fungerat bättre då. 

Men det var jag som förändrades mest. 
Det har bara varit svårt, svårt att inse.

Men det är ju sant, jag har bara inte insett att det var så relevant. 
Jag vet att jag fortfarande är i övergång. Jag kommer ändras ännu mer. 

Jag vet inte hur mycket men vi lär få reda på det.
Just nu är jag delad i två. Ibland självsäker och stark. 
Ibland tillbakadragen och eftertänksam. 

Frågan är om jag blir för dominant. 
Kräsen och för kall.

Jag skulle inte tycka om mig själv, 
då hoppas jag du stoppar mig. 

Förändring ska va bra.
Jag tyckte inte om den du blev men du kanske ändras mer du med. 

Jag lovar att stoppa dig om du blir svår. 
Jag tror du skulle gilla det även om du inte förstår. 

Jag saknar den du var. 
Men du förändrades likt som jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0