Psoriasis
Jag är nöjd med min kropp. Min lena fina hy.
Men det är som att min själ vill ut.
Jag kliar sönder mig.
Jag stryker min hand längs huden. Den känns skön.
Men plötsligt här och där så känner jag små sår.
Jag ser inte alla men de existerar endå.
De gamla såren jag känner. De kittlar under fingrarna.
Lockar mig till att klia mera. Försiktigt trycker jag i mina naglar.
Såren öppnar sig och det blir blött.
Jag ser på min hand och ser blodets färg.
Jäklar, jag kan inte stoppa mitt begär.
Det är som att min själ vill ut.
Kroniskt, det kommer aldrig att ta slut.
En tröst är att det är en mild, mild sort.
Man kan granska min kropp i ett helt naket tillstånd.
Men ingen annan som kan se.
Ingen annan som vet om jag inte berättar det.
Men kan inte sluta undra, hur min framtid ska se ut.
År efter år med sönderslitna sår. Det borde lämna ärr.
Jag kliar sönder mig. Kan inte hämma mitt begär.
Det är som att min själ vill ut.
