Något jag skrev igår
Jag vill be dig stanna. Men jag ber dig att gå. Du ska inte vara nära mig. Jag är trubbel för oss båda två. Hoppas du förstår, jag är bara rädd om dig. Stöter ifrån ju mer jag bryr mig. Jag finns på en egen nivå. En dag hör jag av mig igen. Jag låter tiden gå. Kanske blir lättare så. Åter igen för båda. Du ska inte vara nära mig. Om du fick se in i min hjärna, skulle du bli yr. Hur jag klarar det själv vet jag inte, jag har bara inget val. Jag är trubbel. Varje dag för mig. Ofta för dig. Då och då för andra. Värst blir det om du stannar. Bara gå.
Kommentarer
Trackback
