Tröskel
Det finns en tröskel mellan oss. Verkar så lätt att bara ta ett kliv över. Verkar.. det krävs ett stort kliv. Om och om igen slår man lilltån i tröskeln. Hoppar på ett ben i en cirkel och svär. Förbannade tröskel.
Lägger sig på soffan och lyssnar ut. Regnet som smattrar mot fönstret blir en mysfaktor. Man slappnar av och andas djupt.
Man tänker... imorgon. Då tar jag stora klivet över. Jag kan vänta till imorgon. Tanken repeteras natt efter natt. Lilltån förtjänar sina konstanta slag. Det är det som gör att det till slut blir idag.
Lägger sig på soffan och lyssnar ut. Regnet som smattrar mot fönstret blir en mysfaktor. Man slappnar av och andas djupt.
Man tänker... imorgon. Då tar jag stora klivet över. Jag kan vänta till imorgon. Tanken repeteras natt efter natt. Lilltån förtjänar sina konstanta slag. Det är det som gör att det till slut blir idag.
Kommentarer
Trackback
