Florist, javisst!

Du satte punkt, men jag var inte redo. Du avslutar alltid med en falsk förhoppning, tror du går på dina egna lögner. Jag går på dem. Långt senare förstår jag att din näst sista mening var din sista. Ändå fortsätter du varje gång. Jag tror dig alltid. När jag börjar tvivla så kommer du igen. Du är trevlig, snäll, du är precis som ingenting har hänt. Sen gör du om det igen. Om och om igen. Åter igen har jag trott vad du har sagt, blivit rak i ryggen och väntat. Sen förstår jag plöttsligt, du satte punkt. Eller. Du fuckar med min hjärna, jag känner mig så dum. Du är ärlig till häften men din andra hälft är gömd. Jag vill att du berättar, allt från början till slut. Varför gör du som du gör, är det du eller någon annans beslut. Berätta för mig. Jag klarar mig utan dig, bara du ger mig en anledning. Förklara nu, sista gång vi sågs, var din näst sista mening punkt, eller ses vi igen. Då får du lova att inte lura mig. Inga fler deja vu, du har fuckat färdigt min hjärna, nu lär jag sätta nästa punkt.