Onödig stress, saboterar mest.
I vaket tillstånd drömmer jag, med stängda ögon. Lyssnar efter råd om livet. Jag ser med tankarna vad ögonen missar. Jag ser rött. Övergång till något nytt. Nerverna rycker. Att slappna av är svårare än jag en gång tyckt.
Iskallt vatten svalkar strupen. När man talar blir man bara avbruten. Musiken höjs allt mer ju längre tid man spelar. Låtarna blir hårdare, allt runt om blir bara svårare. Ena sekunden tar man tag i allt man ska. Andra slappnar man av, stänger av, dagdrömmer om någon helt annan sak. Verkligheten är inte alltid klar. Jag stänger en dörr och drar mig tillbaka, somliga sover, andra stannar vakna. Jag vill inte vara kvar. Vill avbryta visa dagar, stå över och längta tillbaka. Minnen som man saknar, det är det som får mig skaka. Men jag ligger still. Spänd men still. Endast håret ligger vilandes i jämna vågor. Slängt över ansiktet. Jag ser rött som rosens kronblad.
Mina tankar landar mjukt. På något jag inte vill tänka på, men det är det som får mig vila. Lyssnar inte längre, allt runt om försvinner bort. Håret kittlar på min nos, orkar inte förse min hand med energi. Låter tankarna glömma nosens avsky. Att lyssna gav mig inga svar. Jag ger upp en natt till. Somnar in försiktigt. Jag ser rött som stoppljusbelysning. fortsätter omedvetet drömma, det är lika oklart som framtidens skeden. Ingen aning vad som händer i min sovande kropp. Ingen aning vad som kommer i nästa vakna tillstånd.
Funderar ikväll.
Iskallt vatten svalkar strupen. När man talar blir man bara avbruten. Musiken höjs allt mer ju längre tid man spelar. Låtarna blir hårdare, allt runt om blir bara svårare. Ena sekunden tar man tag i allt man ska. Andra slappnar man av, stänger av, dagdrömmer om någon helt annan sak. Verkligheten är inte alltid klar. Jag stänger en dörr och drar mig tillbaka, somliga sover, andra stannar vakna. Jag vill inte vara kvar. Vill avbryta visa dagar, stå över och längta tillbaka. Minnen som man saknar, det är det som får mig skaka. Men jag ligger still. Spänd men still. Endast håret ligger vilandes i jämna vågor. Slängt över ansiktet. Jag ser rött som rosens kronblad.
Mina tankar landar mjukt. På något jag inte vill tänka på, men det är det som får mig vila. Lyssnar inte längre, allt runt om försvinner bort. Håret kittlar på min nos, orkar inte förse min hand med energi. Låter tankarna glömma nosens avsky. Att lyssna gav mig inga svar. Jag ger upp en natt till. Somnar in försiktigt. Jag ser rött som stoppljusbelysning. fortsätter omedvetet drömma, det är lika oklart som framtidens skeden. Ingen aning vad som händer i min sovande kropp. Ingen aning vad som kommer i nästa vakna tillstånd.
Funderar ikväll.
Kommentarer
Trackback
