Florist, javisst!

Man ser ingen skräck i hennes ögon. Det är sällan den speglas där. 
En återkommande oro, som en ton av svaga pip. 
Rädslan finns där, dold.

Det är bara så svårt att glömma, hur kunde du.
Dessa minnen är svårare än rädsla att dölja.
Strävar konstant efter nya mål, sysselsättning för att kämpa på. 

Finns ingen som delar dessa intressen. Finns ingen som förstår. 
Det är knivigt att ensam försöka så hårt.
Utan en axel, utan någons stöd, när man tar ett halvsteg bakåt.