Försent, dags att tänka om .

Försent, försent för både dig och mig. Försent för att fälla tårar, försent för att ändra kurs mot norr. Jag går nu åt ett annat håll.
Du kommer alltid vara mitt tänk om. Du är för rädd för att släppa greppet, om en nostalgi av fantasi. Är du bekväm och ändå lockad men den tiden gick förbi, vi märkte inte ens ett sus när vi varvades av ett gemensamt ljus.

Det knackade på dörren men istället för att släppa in så gick du ut. Som en smekning fyller vi varandras bubblor i glaset. Vi ser fotavtryck i gruset från andra sidan stan. Tänk vad långt det är kvar och ändå stressar man som barn.

Ett öde väntar oss idag. Delat med en omgivning. Vi borde lära oss att tänka lika bra som vi kan gå. Värme fryser och luften fuktas medan alla frukter mognar, åldras, ruttnar.
Vi märkte inte ens när vi varvades, jag ändrar nu min kurs mot norr. Jag går åt ett annat håll. Kanske kikar in då dörren står på glänt, sen du gick, ut.  

Kommentarer
Postat av: sebbe

"Det knackade på dörren men istället för att släppa in så gick du ut. Som en smekning fyller vi varandras bubblor i glaset. Vi ser fotavtryck i gruset från andra sidan stan. Tänk vad långt det är kvar och ändå stressar man som barn."
Hur bra som helst:)

Svar: Tack! :)
Åsa Lindblad

2014-02-12 @ 15:17:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0