Tung luft

Flocken är orolig, det vilar tung luft över dem och ingen orkar lyfta, allra minst giraffen, lyfter en så tyngs andra ner det har lejonet testat. Zebran har känt den tunga luften, den omringar dem. Zebran sticker upp huvud och axlar i springorna och håller humöret uppe, är glad, försöker lätta på stämningen även att det känns hopplöst, får ändå inte med mig någon upp till den friska luften.

Zebran ser ur perspektiv hur alla är och mår, denne vill hjälpa men det går inte. Inte utan att själv falla. Även zebran vill kunna ryta som ett lejon men det går inte utan börjar lära sig djurens ceder istället, att rädda sig själv. 

Alla klandrar lejonet och lejonets ståtliga fasad faller samman. En i flocken är farlig, farlig för ingen vet var den står och det beror på att den ende inte väljer sida, det är zebran. Försöker lejonet rädda upp och simma i land med hela flocken så vänder sig flocken mot lejonet. Alla utom en, zebran som inte väljer sida. 
 
Stackars lejon, så missförstådd och hjälplös men ändå i tvång att leda. 
Giraffen sträcker sig efter flocken, famlar i ovisshet, vågar inte ta för sig eller vill inte. 
Noshörningen vrider sig i ilska och attackera är dess bästa försvar. Tror den, med det löser aldrig något. 
Zebran trivs i flocken och verkar vara den som mår bäst, är immun än så länge mot de andras smitta. Håller sig neutral, försöker inte klättra men inte heller falla, zebran håller sin mark, trots oro. 

Allt beror inte på lejonet, flocken har ändå ett ganska bra lejon. Flocken har interna problem men som tystas ner. Kanske på grund av rädsla att allt ska bli värre. Men zebran tänker att det kanske måste bli värre för att sedan bli bättre, men att stå ut med en noshörnings attacker ensam gör ont, noshörningen är bra man vill va vän med den så även en zebra backar. 

Den tunga luften håller i sig. Alla stampar på sina ställen och klagar, ingen ser vad lejonet försökte göra men zebran tror ändå att lejonet valde rätt väg, det var bara för tidigt för den trångsynta flocken att följa. 

Största problemet är egentligen att sorterna i flocken är för olika, de förstår inte varandras språk. Och med en vildsint norhörning som dundrar fram går det inte att prata sans med när man talar ett annat språk. 

Tung luft, ett problem man inte ser, men det känns...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0