Psykologi i öknen
Jag går genom öknen, stannar till och ser kuben av hård plast liggands i sanden inte mycket större än en tennisboll. Straxt bakom står en stege av trä rakt uppsträckt mot skyn. Det dyker upp en häst snett bakom mig som skrittar stolt och glatt fram och ställer sig nära helt lugn och väntandes. Jag ser blommor snett fram åt höger bara två, tre meter från kuben, inte så många bara några stycken kanske 5-8 stycken. Det dyker upp en storm som kommer närmre och är otäck, den känns hotfull. Jag inser nu meningen med min ökenvandring.
Storleken på kuben är samma storlek som mitt ego. Materialet och graden av genomskinlighet visar hur öppen jag är mot andra personer. Och ju närmare marken den är desto mer jordnära är jag. Avståndet mellan kuben och stegen visar hur nära jag står mina vänner. Och ju stadigare material desto starkare är mitt band till andra. Hästen representerar hur jag ser på min partner eller min ideala partner. Är den tillexempel lugn och stilla är det detta jag letar efter hos en partner. Blommorna representerar min familj. Ju fler blommor desto fler barn och släktingar vill jag ha i mitt liv. Ju närmare kuben de är desto närmare vill jag ha min familj i mitt liv. Stormen symboliserar stress. Om den är nära och känns hotfull har jag för mycket stress i mitt liv.
Jag gjorde ett test från en japansk psykolog om min personlighet.
Det är inte vetenskapligt bevisat att det kan avgöra personligheten men detta stämde otroligt bra på mig.
Time to go.
Det är inte vetenskapligt bevisat att det kan avgöra personligheten men detta stämde otroligt bra på mig.
Time to go.
Söndagslugn
Det blåser som attans ute, så pass att det såg lite roligt ut när vi fick vinden bakom oss på promenaden och hunden får sig en regäl skjuts framåt som om någon puttat henne. Lilla tösen. Hon har hunnit vara lite sur på sin matte idag med när jag både badat henne med sitt specialschampo och sedan kammat hennes päls. Det är nämligen inte så populärt nått utav det.
I dagens blåst är det heller inte så roligt att gå ut och göra något speciellt förutom gå med hunden då såklart. Vi föredrar regn framför blåst båda två.
Så nu har vi en trivselstund. Jag läser i en av de nya böckerna jag köpt på bokrean, som visar sig otäckt lik mitt liv nu, den tilltalar. Handlar om en kvinna som skilt sig och tvingas flytta till en liten etta, mycket slängs och mycket nytt köps in på kuppen men motorcykeln har hon kvar och en dag i maj får hon för sig att bege sig ut på äventyr med hojen och en vän.
Nu har jag inte tänk just det men övergripligt är den lik. *blink*
Som sagt sitter jag i den goaste fotöljen bredvid fönstret och hör blåsten, läser boken med en kopp varm te bredvid mig och min underbara lilla hund vid fötterna.
Låter det tråkigt? Jag tror alla behöver någon form av dessa stunder då och då, jag är nöjd med min.
Lite städ och tvätta bilen blandannat är sånt jag förövrigt tänkt göra idag.
Men nu åter till boken, så länge hunden sover.
Time to go
