Florist, javisst!

 Som rubricerat är det vad jag nu tänker skriva om. 
Musiken startar automatiskt som nog märks nu. Jag har endast lagt in i koden på den första och för att resten ska löpa får man starta dem en och en helt enkelt. Det är ju såklart frivilligt, lyssna eller pausa. Det rer nog vem som helst ut. 

 

 

Det är just lycka jag känner, och vi lägger till förväntan för kommande händelser. Min lilla lammunge och jag räknar ner dagarna nu, snart har vi vårt hem. En ljus och fin trea med inglasad balkong. Äntligen dags för ett nytt kapitel. Äntligen lämna allt gammalt groll bakom och blicka framåt. Så skönt sådan frihet, helt enkelt ren lycka. 

 

 

Sen har vi båten såklart. Livet med båt, att åka ut i vår fina skärgård. det är vad jag kallar harmoni. Håller tummarna för en bra sommar, särskillt på helgerna eftersom jag inte tagit ledigt så mycket, jag sparar min semester till eventuella planer i höst. Men många turer med båten ska vi allt hinna med. Vatten är mitt element, vatten får min energi att gå i topp, jag laddar redan. 

 

 

Sen har vi motorcykeln förstås. Den ska säljas och jag kommer sakna den otroligt mycket. Jag gjorde inget annat förra sommaren och jag tog mitt kort. Men ensam finns inte tiden. Inte när man har hund. Och så var valet lätt, hunden kan jag ha med i båten men inte på hojen. 
Dock kliar det i hela kroppen när jag ser alla motorcyklar som börjar komma ut i trafiken. Än är den inte såld...än kan jag ha chansen att hinna njuta någon runda eller två. 
Och förhoppningsvis kommer det en period i mitt liv igen då jag åter kan njuta av denna typ av frihetskänsla och lycka. 

 

 

 Mitt hjärta har varit krossat javisst har det varit det. Men jag läker och jag har ett driv i kroppen som säger blicka fram, jag är på topp nu och jag mår fint. Jag ska tillägna detta år till att sprida glädje till andra, socialisera mycket och träffa många vänner. Njuta av sällskapet av min älskade hund, spendera så mycket tid jag kan med familjen och jag ska le, le mer än någonsin för det är jag så välförtjänt av nu tycker jag. Det är dags. 

 

 

 

 

Då hoppas jag musiken med lite blandad smak må ha varit till någon belåtelse i alla fall. 
Det är väldigt avkopplande när man skriver i alla fall, när man läser vet jag inte. 

Jag älskar att skriva, men jag har alltid skrivkramp. Jag bara trycker på tangenterna och får se vad som kommer fram, oftast levererar jag absolut ingenting, jag är faktiskt medveten om det.. Men jag har låtit mig själv få slappna av, se fingrarna jobba och höra ljudet ev knapptrycken och det är vad jag vill åstadkomma med min blogg. Så även om texterna känns ihåliga för någon så är det stimulans för mig. 
Och för mitt hjärta talar det jag skriver. 

 

Men nu är det bäst att jag faktiskt ger mig, för ikväll. 

 

Time to go.